Välkommen att lyssna på podradiosändningen av programmet “Livet och döden” på temat “Lögnen” där Alexander Bard och Isobel Hadley-Kamptz berättar om det dramatiska skifte i människosyn som internetsamhällets framväxt innebär. Programledare är Eric Schüldt.

Kroppsmaskinerna

Tisdag 17 november 2009 kl 13.20-14.20, Göteborgsmässan.

Känningar och kontakter har alltid betytt makt och inflytande. Med Internet har nätverk fått en annan betydelse. För åtta år sen kom boken om Nätokraterna, som blev en världssuccé. Sedan dess har nätet invaderats av Facebook, bloggar och Twitter och nya profetior har presenterats i uppföljarna Det Globala Imperiet och Kroppsmaskinerna. Vad händer nu med informationssamhället? Vem får makten och härligheten? Möt popdivan som förklarar hur teknik och framsteg hänger ihop med politik och kultur.
Alexander Bard, artist, författare och filosof. Moderator: Göran Ölander, Microsoft.

Alexander Bard och Jan Söderqvist kommer till Bokmässan i Göteborg!

Välkommen att lyssna och delta i samtalet på Chalmers torsdag kväll 24 september kl 18.30-19.30!

Bard & Söderqvist reder ut varför interaktivitetens etik slår ut kapitalismens moralism på Newsmill. Varsågod att läsa och kommentera!

Psykisk-hälsa kaféet
Almedalen, tisdagen den 30 juni 2009
Hästgatan 10, Visby

Tisdag 30/6 kl 12.00 - 13.00

Alexander Bard & Jan Söderqvist
Författarna till boken ”Kroppsmaskinerna”

Kris? Vilken kris?
Åk till psykakuten så får ni se…
Den nya teknologins okritiska hejarklack har lurat i oss att våra laptoppar, mobiltelefoner och bredbandsuppkopplingar bara är nya och spännande verktyg som gör våra liv intressantare. Men ingenstans i debatten uppmärksammas att den stora psykkrisen med skrämmande exakthet sammanfaller med explosionen av interaktiva medier. Hur ska vi tackla att vår världsbild inte längre hänger ihop och att detta stressar oss fruktansvärt, många av oss ända in i döden?

Krisen har slagit till med full kraft, och den här gången är k-ordet befogat. Finanskrisen har utlöst den djupaste konjunktursvackan på över 70 år. Och det har gått fort: För ett år sedan drabbades spekulativa hedgefonder och ansvarslösa bolåneinstitut, nu har krisen spritt sig till den breda ekonomin. Ingen sektor går förskonad och arbetslösheten stiger snabbt mot rekordnivåer. Ändå är den ekonomiska krisen bara en mild bris jämfört med den dramatiska omställningen från industrisamhällets urbana världsbild och människosyn till det nya informationssamhällets virtuella världsbild och människosyn. Och den är framför allt övergående.

De interaktiva teknologiernas framfart är lika revolutionerande som en gång skriftspråket och tryckpressen. Allting i samhället förändras: politiken, kulturen, ekonomin, konsumtionsmönstren och byggandet av sociala identiteter. Medierna skildrar hur köerna till arbetsförmedlingarna växer, men ignorerar en långt allvarligare kris som följer av vår tids nya mediestress. Det handlar om en kris som inte försvinner med nästa konjunkturuppgång.

Den nya teknologins okritiska hejarklack har lurat i oss att våra laptoppar, mobiltelefoner och bredbandsuppkopplingar bara är nya och spännande verktyg som gör våra liv intressantare. Och visst skapar de fascinerande möjligheter. Men likväl skapar den nya interaktiviteten en för många mer eller mindre ohanterlig stress. Det är inte tillåtet att stänga av, och vi har inga skyddsmekanismer att falla tillbaka på.

Industrialismens massflytt till städerna skapade en enorm stress. De tog 400 år för mänskligheten att hjälpligt anpassa världsbild och människosyn till de nya villkoren. Och själva har vi bara haft något decennium på oss. Vi kan se hur religiösa fundamentalister med en medeltida världsuppfattning, och som samtidigt har tillgång till avancerad kommunikationsteknologi, alstrar destruktiva krafter utan motstycke i historien.

Myten säger att cyberrevolutionen är en enkel match för de unga och en krävande utmaning för de äldre. Men vårdstatistiken säger något annat: Det är de unga, och framför allt de unga tjejerna, som köar till psykakuterna med smärtsamma livskriser. På bara ett decennium har antalet ungdomar som söker akut psykiatrisk hjälp fyrdubblats. Det talas fördömande om en narcissistisk generation – som om inte ungdomar alltid har varit känsliga och självupptagna – och läkemedelsindustrin kritiseras för sin lukrativa uppfinningsrikedom avseende nya legala droger. Men ingenstans i debatten uppmärksammas att den stora psykkrisen med skrämmande exakthet sammanfaller med explosionen av interaktiva medier.

Symptomen är lika modebundna som allting annat i nätverkssamhället, gårdagens ätstörningar ersätts av dagens uppskurna armar. Att symptomen skiftar avslöjar att de döljer en större underliggande kris som ständigt förvärras. Och var kommer denna kris till uttryck om inte just på den plats där dagens unga bygger upp och vårdar sin personliga identitet, dvs: på nätet? Unga människor saknar idag en insikt om vad de gör och varför. Den världsbild och människosyn de har ärvt från sina föräldrar är förlegad och helt otillräcklig för att förklara och vara till vägledning i samtiden. Resultatet är en existentiell vilsenhet av historiska proportioner.

Dock finns det hjälp att få. Den moderna hjärnforskningen kan idag förklara åtskilligt av hur kroppen och medvetandet fungerar. Vi behöver inte längre tro, det finns ett vetande. Och den moderna psykoanalysen ser kopplingen mellan en föränderlig omvärld och behovet av en föränderlig självbild hos dagens nätokrater. Men dessa framsteg dränks i pladdret kring tv-vänliga pseudofenomen och besattheten av snabba, tillfälliga lösningar som den extremt hajpade KBT-terapiflugan.

När ska vi börja tala om Den Verkligt Stora Krisen i dagens samhälle? Hur ska vi tackla att vår världsbild inte längre hänger ihop och att detta stressar oss fruktansvärt, många av oss ända in i döden? En fortsatt tystnad kommer att öka lidandet i onödan.

Grejen är att vårt behov av validering är inte bara ett behov bland andra, det är Det Stora Behovet som styr alla andra behov. Psykoanalysen har alltid hävdat detta och nu vet vi också vetenskapligt att det förhåller sig så. Vårt kolossala behov av oxytocin är den kemiska motsvarigheten till valideringen från andra, vi är alla oxytocinknarkare och hur utlöser vi oxytocin om inte genom gemenskap med och närhet till andra, inte minst mentalt (jodå, gemenskap vid datorskärmar utlöser också oxytocin, dock inte alls lika kraftigt som rockkonserter, politiska parader (som nu i Teheran), sex eller att gulla med sina ungar.

Men detta är ingenting rationellt, tvärtom. Den Andre är inte en människa som finns, utan den form som vi projicerar på människor i vår närhet. Den Store Andre är sedan Den Andre som står bakom Den Andre (t ex Gud, ett helgon, den högste chefen, ledaren etc, helt enkelt den förmodade ledaren som styr allting men som vi sällan eller aldrig träffar själva). När t ex folk går ut på gatorna i Iran och visar sitt missnöje med mullorna så säger psykoanalytikerna (och vakna deleuzianer på nätet som den överintelligente Rasmus Fleischer) att “rädslan för Den Store Andre” är som bortblåst.

De här behoven är konstanta (precis som t ex vårt behov av metafysik). Vi kan resonera bort sådana här saker hur mycket vill men våra gener kommer ändå att kasta oss tillbaka till de här koncepten ändå. Ju mer vi förnekar dem eller rationaliserar bort dem, desto kraftigare stormar de tillbaka, i det undermedvetna. Piratpartiet visar tydliga tecken på att vars den här sortens undermedvetna sekt. Vilket i och för sig inte behöver vara något fel, dock definitivt något att se upp med.

Validering av andra har avtagit - nej då, det är en starkare kraft än någonsin. Och nu är Nätet självt den nya Den Store Andre i vårt samhälle. Mer finns att läsa i både Det Globala Imperiet och Kroppsmaskinerna. Eller hos Deleuze och Foucault. Och visst finns vi kvar som enskilda människor, men vi föredrar att prata om divider istället för individer i dagens samhälle. För nu är vi splittrade inombords och vet om det. Alltså är vi delbara och inte odelbara människor. Kroppsmaskiner!

Jacques Lacan - filosof och psykoanalytiker, inte vetenskapsman, och det är det som är poängen...

Fråga:

Denna text publicerades ursprungligen på Politikerbloggen: http://www.politikerbloggen.se/2009/05/08/19497/

Sexköpslagen är en morallag och ingenting annat än en morallag. Vi ska inte ha morallagar i modern lagstiftning. Vi ska ha en strikt etisk lagstiftning. Låt mig förklara hur det hela hänger ihop.

För det första är det enligt alla värdefilosofer, från Baruch Spinoza till Jürgen Habermas, en enorm skillnad mellan etik och moral. Etik är värderingar som filosoferna själva sysslar med. Etik bygger på självidentitet (det är därför etiker älskar att analysera historier som det grekiska dramat Medea). Vad ska jag göra för att bli den jag anser att jag ska vara? Vem blir jag inför mig själv om jag gör det ena eller det andra? Det innebär att etiken sysslar med orsak och verkan, och bygger på motsatsparet konstruktivitet mot destruktivitet.

Frågan som etikern ställer sig är: Vad är rätt och vad är fel för mig att göra för att jag så konstruktivt som möjligt ska kunna leva i enlighet med mina egna drifter och begär? När vi vill ta reda på vad som är etiskt rätt för oss att göra går vi till psykoanalytiker, kognitiva psykologer eller läser värdefilosofi. Och eftersom vi lever i ett sekulariserat samhälle där en uppsjö religioner och ideologier ska leva tillsammans i tolerans och demokrati, måste ett modernt samhälle bygga på en etisk lagstiftning. Därför betalar vi filosofer för att skapa god etik åt oss, och demokratin är i sig ett utmärkt exempel på en etisk och inte en moralisk princip.

Moral är däremot värderingar som teologer sysslar med. Moralen har sin grund i religionen och Människans relation till Gud och opererar enligt motsatsparet godhet mot ondska. Gud har ställt upp en massa regler som vi människor ska följa (t ex Tio Guds Bud, som alltså är tio moralismer). Eftersom Gud är allsmäktig behöver han – till skillnad från etikern - självklart inte förklara varför han har fått för sig det ena eller det andra. Vi får till exempel aldrig någon förklaring i Bibeln till varför vi ska hedra vår fader och vår moder eller varför vi inte ska mörda. Moralen är nämligen en blind order uppifrån. Sluta tänk själv, lyd!

Poängen med Moralen är förstås inte de godtyckliga reglerna i sig, utan att vi ska viga våra liv till att bevisa trohet och lojalitet gentemot Gud och den sanna läran i den heliga boken. Belöningen för en god moral är en plats i himlen och bestraffningen för en dålig moral är en plats i helvetet (om man inte hittar på genvägar som att Jesus tar på sig den dåliga moralen på korset förstås). Och vi ska inte underskatta Moralens enorma dragningskraft: De flesta människor tycker att det är bekvämt att ha en regelbok att följa utan att behöva tänka själva. Problemet är ju bara att då måste moralisterna hitta någon annan än sig själv som hittar på reglerna. Det är därför så många människor vill tro på figurer som Gud, Påven eller Den Obefläckade Kärleken.

För det andra är det en skillnad mellan moralism och nymoralism. Den klassiska moralismen kommer direkt från religionens värld. Moraliserande kristna, judar och muslimer fördömer icke-troende och stämplar dem som omoraliska för att de inte följer den rätta läran. Det gör de alldeles rätt i, det är i sig ett moraliskt påbud att syndare ska omvändas till den rätta läran. En kristen människa som fördömer en annan människa som väljer att köpa eller sälja sex gör alltså detta på goda grunder: Bibeln säger ju att all sex, utom den sex som sker mellan ett gift heterosexuellt par, är synd. Alltså är sexarbete (om transaktionen inte sker mellan två heterosexuella makar) automatiskt syndigt och därmed omoraliskt. Kristdemokraterna har alltså en anledning att tycka att sexköpslagen är en god idé.

Nymoralismen är däremot ett modernt påfund. Den består av moraliserande värderingar som INTE har någon grund att stå på. Nymoralistens dilemma är att nymoralisten vill hålla med moralisten men inte hittar någon logisk anledning att göra det. Nymoralisten kan exempelvis känna ett privat äckel inför olika former av sex. Då kommer Nymoralisten att plädera för att sexarbete ska kriminaliseras men försöka gömma orsaken till sitt lösa tyckande (det privata äcklet inför vissa former av sex) bakom en massa andra argument som egentligen inte har med saken att göra (sexarbete är slaveri, sexarbete är misshandel, sexarbete ingår i något slags påhittad ond struktur, och en massa annat ogrundat nonsens).

Eller Nymoralisten kan för all del känna att sex är någonting alldeles fantastiskt och speciellt som skiljer sig från allting annat som människor pysslar med (d v s sex är någonting religiöst). Men det är också bara en grundlös individuell känsla som inte har någon logisk allmängiltighet för resten av mänskligheten. Utan Gud kan sex nämligen inte vara heligt, det är etiskt bara en mänsklig aktivitet bland alla andra och då blir argumenten för sexköpslagen (att skydda det heliga sexet från det syndiga sexet) lika befängda.

Vi kanske har lust att mörda någon, men Lagen hindrar oss att göra det. Vi kanske känner hatkänslor mot bögar, flator och svartskallar, och vi får känna vad vi vill, men Lagen hindrar oss från att slå ihjäl andra människor. Lusten att mörda är inte kriminell, känslan av hat är inte kriminell, det är alltid handlingen som är kriminell. Lagen får därför på motsvarande sätt inte drivas av våra subjektiva känslomässiga nycker, poängen med Lagen och dess logiska etik är ju istället att hålla våra privata känslosvall i schack, just så att Lagen trovärdigt kan vara vårt gemensamma sociala regelverk.

Sedan ska vi inte sticka under stol med att makt korrumperar och är njutbart. Nymoralisten kan alltså vara avundsjuk på Moralisten för att Moralisten har Gud att ta till som ursäkt för sin vilja att trampa in i andra vuxna och myndiga människors liv, sätta sig på och bestämma över dem. Detta förklarar ju varför moralismer så ofta tenderar att spela på våra mest primitiva lustar och fördomar, till exempel Kyrkans fördömande av homosexualiteten, som bygger på den bland heterosexuella utbredda lusten att vara homofob. Eller det allmänna fördömandet av horan och torsken som snuskiga människor.

Men känslor är inga logiska argument. Därför tvingas Nymoralisten att låna Moralistens argument trots att argumenten därmed saknar grund. När det sedan uppdagas i debatten att de moraliserande argumenten inte hänger ihop (Gud saknas ju i ekvationen) låtsas Nymoralisten som att det regnar och skriker bara högre och högre. Till exempel genom att gång på gång insistera på att Nymoralisten ”verkligen inte är moralist”. Men bara för att man skriker någonting gång på gång betyder det ju inte att det är sant. Och nymoralister är just bara moralister som saknar grund för sitt lösa, slumpmässiga, känslosvallstyrda tyckande.

Det är visserligen förståeligt att inte alla människor klarar av att hålla isär logiken från sina privata fördomar och grumlar till logiken med en massa ovidkommande och outredda känslor. Men att det är förståeligt gör det inte intellektuellt hederligt eller logiskt hållbart, och nymoralismen har därför om möjligt ännu mindre i lagboken att göra än den klassiska moralismen.

Etikens utgångspunkt är att varje människa ska vara fri att leva sitt liv i enlighet med sina lustar och begär så mycket det bara går (utan att inkräkta på andra människors frihet att göra detsamma). Detta är i sig inte kontroversiellt, etiker på både höger- och vänsterkanten ideologiskt är helt överens om denna etikens grund. Det betyder att etiken kan komma fram till olika ståndpunkter vad gäller exempelvis abort: Om man anser att Modern är en människa medan Fostret inte är en människa så har Modern enligt etiken rätt att göra abort bäst hon vill. Men när Fostret blir ett barn, ett eget människoliv, är det Lagens uppgift att etiskt skydda Barnet och då är Moderns rätt till fri abort förverkad. Det är därför etiker ständigt ältar var gränsen går mellan Fostret och Barnet.

Sexarbete är däremot en aktivitet som sker mellan två vuxna och myndiga parter där den ena parten köper en sexuell tjänst av den andra parten, där parterna kommer överens om vilken aktivitet de önskar utföra tillsammans, och vilken ersättning som de anser skälig för detta utförande. Sexköparen kan backa ur affären för att priset blir för högt, sexarbetaren kan backa ur affären därför att han eller hon inte vill utföra den efterfrågade tjänsten, eller för att det pris sexköparen är beredd att betala är för lågt. Lägg märke till att det inte finns någon utomstående part med i transaktionen. Sexarbete är en överenskommelse och en akt mellan en säljare och en köpare som inte involverar någon tredje eller omyndig part.

Det här innebär att man kan etiskt försvara en tuff lagstiftning mot både slaveri, slavhandel, människosmuggling, misshandel och pedofili (barn är inte vuxna och myndiga och därmed kapabla att fatta beslut för egen räkning) men man kan INTE försvara en lag mot sexarbete på etiska grunder. Faktiskt inte alls. Det innebär att sexköpslagen är avslöjad som en renodlad morallag, den bygger inte alls på etik. Vilket innebär att de som pläderar för sexköpslagen är moralister, vare sig de är klassiska moralister eller nymoralister. Och eftersom vi ska ha en etisk och inte en moraliserande lagstiftning (Kyrkan är som bekant skild från Staten) så ska sexköpslagen avskaffas.

Vi signerar Kroppsmaskinerna imorgon, lördag, på Megastore på Mäster Samuelsgatan 32 i Stockholm från kl 14.00. Samtidigt signerar Alexander och Marina Schiptjenko BWO:s senaste platta Big Science. Två fantastiska flugor i en smäll. Välkomna!